måndag 31 mars 2014

Dröm om att det fungerar

Jag tänker på drömmar. Om att det går. Att de drömmar som verkligen betyder något oftast är de drömmar vi klarar av att förverkliga.

För drömmar handlar inte om att något helt plötsligt kommer till oss som en skänk från ovan.

Drömmar handlar ofta om hårt arbete, envishet, slit och mod.

Ibland kan till och med en övertro på sig själv hjälpa till för att realisera drömmarna, till exempel att man vägrar inse att elefanter aldrig kommer kunna klättra i träd. 

Men de drömmarna som inte slår in då?

De där drömmarna som vi ägnar en livstid åt att nära?

Ja, något måste vi ha kvar att längta till och drivas av.


Photo cred. C. Keller






lördag 29 mars 2014

Att få upp en elefant i ett träd

I veckan skrev Susanne som driver den läsvärda bloggen Mamma till åtta barn om att orka. Hon avslutade inlägget med att man inte ska förvänta sig att en elefant kan klättra i träd

Jag tänkte genast "fast på något sätt borde man ju kunna få upp den där jäkla elefanten i trädet!"

Den tanken kan man så klart se från två helt olika synvinklar (och förståsigpåare är varmt välkomna till att göra fler analyser):

1. Jag borde lära mig att inse att när loppet är kört är loppet kört.
Med andra ord: elefanter kan omöjligen klättra i träd.
Det går helt enkelt inte!

Eller:

2. Alternativet ge upp är inget alternativ.
Med andra ord: Även om elefanten inte kan klättra allra högst upp i trädet så kan den i varje fall ta sig upp några grenar!
Om den övar.
Massor!
Och länge!
Kanske behöver den gå ner ett par kilo också så att inte grenarna knäcks.

Elefanten får väl helt enkelt ta och göra vad som krävs för att den ska ta sig upp i det där trädet om den verkligen vill vara där!

Så är det med det. Klart elefanten kan klättra i träd!



Nu ska jag ut och hålla helgkurs för en massa mäniskor som vill lära sig mer om ridning.

Och om vi mot förmodan springer på en elefant ska vi nog se till att den får se Smålands skogar från ovan!



photo cred. A. Pautasso

fredag 28 mars 2014

De 40 sämsta boktitlarna och omslagen genom tiderna




Fredag och det får bli lättsamt och lite tramsigt inlägg dagen till ära.

De absolut värsta boktitlarna och/eller omslag finns att förfäras över på följande länk.

Några är mer än väl för mycket!

Den bästa? Möjligen "Anybody can be cool but awesome takes practice" i anslutning till omslaget.

Vilken blir er favorit?


Nu ska jag ut och väcka de här...



Trevlig fredag på er!





torsdag 27 mars 2014

När ett barn dör

Helt plötsligt springer man på berättelser som inte borde få finnas.

Berättelser som gör så ont att de hotar att kapa kroppen mitt itu.

Jag läser på Marias blogg om hennes son Fredrik som slutade sitt liv vid 22-års ålder.


photo cred. M. Gommel


Jag beundrar henne för att hon överlever.

För att hon försöker leva.

Så här skriver Maria om att fira sin födelsedag:

"Ja så var det då dags för mig att fylla år, och 50 år dessutom.
Att fira det med glam och fest kändes alldeles fel, det ville jag verkligen inte.

(...)
Födelsedagen kom och jag vaknade med en sån himla ångest, varför var jag här? jag ville hem, jag ville bort, jag ville ingenting. Åh.....varför blir det så här? Det knyter sig och klumpen i bröstet växer.
Skärp dig Maria, nu är vi här...... skärp dig nu och försök bete dig som man ska, vi är i Rom, du fyller år och det är solsken!"



Jag beundrar henne ännu mer för att hon verkligen försöker leva.


Den 18 februari skrev Maria ett gripande inlägg om Fredriks begravning.

Det krävs mod att skriva om något sådant.

Mod och styrka!


Om ni ska läsa en berättelse idag, låt det bli Marias.

Jag är oändligt tacksam för att det inte är min berättelse.







onsdag 26 mars 2014

Elisabet Nemert och jag tar en dag off

Tar ledigt.

Andas och läser enkel, spännande litteratur av Elisabet Nemert.

Det får bli Röd Måne idag. 1600-tal, häxprocesser och lite krig.

Svårslagen vila.

Det blir bra.


Röd måne

tisdag 25 mars 2014

Att bli doktor en alldels vanlig måndag

I går kom det, mailet som jag väntat på och minst sagt bävat inför.

Mailet sa (fritt översatt):
"Båda examinatorerna rekommenderar att din avhandling blir godkänd utan vidare ändringar."

Sittandet, och det har varit mycket av den varan det sista året, lönade sig till sist.

Så kan det gå när man blir doktor i arkeologi (nåja examen har inte hämtats ut än) en alldeles vanlig måndag i livet.

Så, nu ska jag ägna mig åt att ha en Mycket Trevlig Tisdag!


Sedan får nog arbetet med att omarbeta manuset till att passa för publicering i BAR inledas.



photo cred. A. Duret-Lutz

måndag 24 mars 2014

Den sista att bli vald på gymnastiklektionerna

Att bli vald sist skrev Olof Röhlander ett intressant inlägg om idag. Han hade tillhört dem som på barndomens gymnastiklektioner fick välja sitt lag.

Den som sa "Du, men inte du."
Eller
"Om jag tar Sara, får du ta Hanna."
För det skulle minsann vara rättvist med att ha de dåliga i sitt lag.

Fast Olof säger att han inte gillade systemet och valde de svaga till sitt lag. Bra gjort av honom i så fall!


Jag kan ärligt säga att jag inte tillhörde de som fick välja sitt lag.
Alls!

Jag tillhörde de som valdes som tredje eller näst sist.
Inte skrapet med andra ord.
Inte de helt värdelösa!

En lärare som jag flera år efteråt pratade med påstod, på fullt allvar, att:
"Lite konkurrens var bra. Då ansträngde ni er mer!"

Som om vi skulle blivit bättre på att jaga den där förbannade bollen om vi kände oss lite sämre än de andra.
Bra tänkt!

Gympatimmarna blev normgivande. "Du är inne, du är inte inne. Du får vara med om ingen annan kan."

Så var rollerna satta.

Tänk om det istället varit att de som var bäst på att läsa och berätta som hade fått välja sitt lag.
Då hade jag tillhört de som fick välja.
(Och jag hade nog inte varit så storsint som Olof säger sig vara. Tyvärr.)

Jag hade valt de som var bäst på att berätta en historia först,
sedan hade de som inte hade så mycket att säga kommit längre ner.
Allra sist hade jag valt de som knappt kunde läsa.
De som stakade sig,
eller läste så tyst att det inte gick att höra vad de sa.

Jag hade valt Sara och Hanna först.
Joakim och Samuel sist.

Lite konkurens är bra. 
Då anstränger de sig lite mer.

Undrar om man skapar kreativa, tänkande människor på det sättet?
Folk som brinner för att lära sig nytt?

Skönt ibland att tiden vänder!


Photo cred. T. Leuthard



söndag 23 mars 2014

En fantastisk herre

Igår publicerade jag ett inlägg om en vän som jag önskade kunde se hur fritt själen kan sjunga om man inte går på myterna som människor ibland försöker pracka på en.

Det fick mig att tänka på vad som får mitt inre att sjunga.

Just idag var det denna fantastiska herre som varit en av mina följeslagare och träningskamrater under fem års tid.

Med det önskar jag er alla en trevlig söndag!







För er som vill läsa mer om hästar så är ni välkomna att besöka min andra blogg Hästreflektioner här där uteslutande hästigt material publiceras.




lördag 22 mars 2014

Till J om morgonen

Men vännen:
Kom ihåg att det där är människor som går upp på morgonen och är så rädda för världen att de om och om igen måste förminska en annan människa.

Kom ihåg att det där är människor som är så rädda för att bländas i det ljus som strålar ut ifrån dig att de med alla medel försöker kväva det.

Kom ihåg att det där är människor som så fullständigt gått på myten om att stil kan ersätta liv.



Photo cred. T. Leuthard


Du vet lika bra som jag att de där är människor som ljuger.
Att de är bleka skuggor av den du vill vara.
Av den du är.

Nästa gång du är nära att gå på deras ord om det viktiga avståndet,
eller om det väsentliga i att bygga en stark fasad,
så ta fram den sjungande människan från allra längst in i din själ.

Visa dem ett sätt att sjunga på som sällan skådat!



Photo cred. D. Sharon Pruitt


.






fredag 21 mars 2014

Mästaren och hantverk

Funderar kring dramaturgi och gestaltning.

Mästaren behärskar sitt hantverk när denna (tillsammans med skådespelare i detta fall) lyckas få människor att känna ett hål i hjärtat av 30 sekunders långa klipp.

Exempel bjuds nedan.




torsdag 20 mars 2014

Det är klart de ska annonsera

Jag letar material inför en kommande text och läser dagstidningar från 1934. 

Lokalpress. Hela upplägget känns naivt.



Tidningen inleds med annonser om baler, danser, auktioner och någon större annons för tvål eller såpa. Den typ av annons som antikvitetshandlarna betalar bra för idag, särskilt om den är på plåtskylt. Därefter kommer en del kortare nyheter, lokala händelser; någon har kört ner en traktor i en å, i Ålem satsar man på att bygga nytt ålderdomshem och i Kalmar växer befolkningen. 


Plötsligt är den där. Annonsen som för mig tillbaka till något som känns i det närmaste overkligt:

Den 29 januari 1934 talar historiker G. Björnsson på biografen i Torsås. Historiker G. Björksson talar om 20:de århundradets frihetskamp. I regi av Svenska Nationalsocialistiska Partiet S.N.S.P. 


Svenska Nationalsocialistiska Partiet var de som hade hakkorset som symbol.

De som av självaste Himmler blivit uppmanade att skapa ett samlat nazistparti i Sverige.   

S.N.S.P. som gav ut en tidsskrift som hette Vår Kamp.


 File:Snsp meeting 1933.jpgfoto från AnneFranknet

Dessa hade under 1930-talet en stående annons i min lokaltidning!

En kort stund undrar jag hur tidningen kunde tillåta det. 


Jag bläddrar framåt i tidningen. Nästa gång talar före detta sjökapten Larsson i Bjursnäs byggnadsföreningslokaler om Systempartiernas Synder. Hakkorset pryder annonsen.

Hatet bubblar.

Det är de andras fel.

Det gäller att värna om Sverige.   


På föregångaren till S.N.S.P., Svenska Nationalsocialistiska Frihetsförbund sades det 1923 att: ”…vilja vi härmed rikta en kraftig vädjan till alla ärliga svenskar att sammansluta sig till enig kamp för vår urgamla frihet och vår stam, för social rättvisa och det arv, som fäderna gett oss att förvalta. 


Idag lyder en liknande formulering ”Sverigedemokraternas syfte är att värna det svenska folkets och den svenska nationens bestånd.” (www.sverigedemokraterna.se besökt 2013-06-09) 


Jag vet inte vad som sades på de där mötena som den lokala tidningen annonserade om 1934.

Jag behöver inte veta.

Historien har passerat.

Vi vet vad som sedan hände. 


Jag stirrar på den där annonsen i flera minuter.

Det som påverkar mig mest är naiviteten.

Det faktum att när människor läste tidningen på morgonen 1934 så hade tågen till Auschwitz inte börjat rulla, fönstren som krossades under kristallnatten var fortfarande hela och marken där massgravarna snart skulle gapa var fortfarande orörd.

 

Photo cred: J. Poggi

Med en rysning lägger jag ihop tidningen.

Tänker, att så naiva kommer vi aldrig mera att vara.

Eller?



onsdag 19 mars 2014

Aldrig i min bokhylla

...skrev Boktjuven om den 7 mars. Den bok som aldrig skulle stå i hennes bokhylla var Mein Kampf av Adolf Hitler. 

Mein Kampf skulle inte jag heller vilja ha i min hylla. 

Den bok som jag däremot tänker aldrig skulle komma över tröskeln till mitt hem är The Satanic Bible av Anton Szandor LaVey.

Inte för att boken vänder på gudsbegreppet, vilket jag kan inse att det finns en poäng med. Jag kan ockse inse att det finns en poäng med att ifrågasätta en orubblig tro på att Gud löser allt. 

Ändå ger mig boken kalla rysningar.  

Det är någonting med det där att välja svart i stället för vitt. 

Fast det går självklart att ifrågasätta om det vita är så vitt, hur mycket ondska har inte utförts i "det godas namn"?

Trots detta:

The Satanic Bible kommer aldrig stå i min bokhylla!

Vilken bok kommer aldrig att stå i din?



File:The Satanic Bible (book cover).jpg


tisdag 18 mars 2014

Tisdag med Bruno

Den största av de största.

Ingen närmare presentation.

En av de bästa. 

Öijer kommer ut med ny diktsamling med titeln Och Natten Viskade Annabel Lee till hösten.

Tills dess:

om mig finns nedtecknat
att jag som barn
stack in mina armar i askträdets skugga
och drogs till vinden
när den rasslade som pilskaften i ett koger
man säger att jag vägrade lyssna
att jag aldrig tog människor i hand
att jag flög om nätterna
och att allt det här
bringade olycka över trakten

Öijer c/o NIGHT



Trevlig tisdag på er!

måndag 17 mars 2014

Tystnadens pris - det fega Sverige?



Det går att belysa problem på många olika sätt. Sarah Kay från Project V.O.I.C.E är ett bra exempel på när berättandet lyfter fram frågor om rasism, tillhörighet och rotlöshet.

I fredags skrev Lena Sundström på DN en krönika om att vissa dumstrutar ska bäras med stolthet och Maria Johansson skrev igår en läsvärd reflektion om det samma. Sundströms krönika handlade om hur samhället svänger i frågan om vad som är rätt och fel: Att vara antirasist idag är bra mycket svårare än igår.
Normen ändras.

Vi står tysta och ser på medan nazism och rasism breder ut sig.
Vi använder ord som neutralitet och opartiskhet för att slippa ta ställning eller för att vi inte vågar stå upp mot kränkningar mot mänskliga rättigheter.

Men,
Vi vet tystnadens pris.
Det har historien berättat för oss om och om och om igen.


Photo cred. Michal Osmenda



Vi har inte alla samma styrka, samma medel för att påverka. Vissa har de talade orden, andra de skrivna. Oavsett vilka medel man använder sig av så går det alltid att berätta om det som är viktigt.
Se på Sarah Kay.
Det som sägs kan vara skillnaden mellan liv och död.





Photo cred. R.C. Jackman 





söndag 16 mars 2014

En rad - ett svunnet liv


Jag hittar min mormors svarta, rätt illa åtgångna skrivbok, fylld med dikter och texter. 

Jag som knappt ens visste att hon skrev!

Den första texten i skrivboken är daterad 21 januari 1931.
Det är en kort berättelse om en person som rest ut i världen tillsammans med en cirkus.

På sista sidan finns en uträkning med rubriken "Februari 1942". Kanske är det månadens räkningar, kanske kostnaderna för hushållet under februari månad 1942. 

På mittuppslaget i skrivboken, längst ned på sidan finns en anteckning, skriven med snirkliga bokstäver. 
Kanske för att hon aldrig skulle glömma.

Lördagen den 25 mars 1933, vilken kväll!” 

Där står hon framför mig. Min unga mormor. 
Kvinnan som fanns innan livet berättade för henne hur hon förväntades vara.  

Ett svunnet liv i en enda mening! 



Photo cred. L. Xavian










lördag 15 mars 2014

Du - en kanin?

Det slog mig idag när jag körde hem att på baksidan av var och varanna trädgård står en kaninbur.
Alltid på baksidan.
I varje sådan där bur sitter ett ullig, gulligt djur.
Få är de gånger då jag sett någon umgås med kaninen.

Vi köper en gulligt djur till våra barn, som dessa sedan tillåts glömma bort.
Till slut håller vi själva på att glömma bort kaninen.
Den sitter tyst i sin bur.
I sista stund, för det är stressigt när alla ska iväg på morgonen, ser vi ett par tassar som trycks mot gallret.

Då kommer vi på:
Kaninen!

Vem har gett kaninen mat?
Ingen.
Alla har ju så bråttom!

Så vi suckar, springer in i köket och hämtar en morot som vi i förbifarten kastar in i buren medan vi springer til bilen.
Kaninen blir glad och äter.

Så fortsätter det:
Vi är på jobbet.
Kaninen sitter i sin bur.
Barnen i skolan,
Kaninen sitter i sin bur.
Barnen är hemma.
Kaninen sitter i sin bur.
Vi och barnen framför TVn.
Kaninen sitter i sin bur.
Kväll och läggdags.
Kaninen sitter i sin bur.

Precis när vi ska släcka lampan kommer vi på;
Kaninen!
Han har inte fått kvällsmat.
Vi suckar, går ner i köket, fyller på skålen.
Kaninen hoppar runt av glädje.
Trycker sina tassar mot gallret.

Familjen sover.
Kaninen sitter i sin bur.

Photo cred. Linda Tanner


Var inte en kanin! Var inte nöjd med att någon slänger till dig en morot i förbifarten, eller en hastig klapp på huvudet.

Var inte en kanin! Tryck inte tyst tassarna mot gallret och vänta andäktigt på att någon kanske ska se dig.

Var inte en kanin! Nöj dig inte med att sitta i en bur på baksidan av en trädgård bland människor som har glömt bort att du existerar.


Se istället till att påminna dig om att du har vassa tänder som kan gnaga sig ut från viken bur som helst.

Se till att använda de där bakfötterna till det de är ämnade för!

Nästa gång någon öppnar dörren, ta chansen:

Hoppa!



Photo cred. Carly & Art






fredag 14 mars 2014

Tre dagar - tre stora berättelser (i mindre förpackning)

Dag 3. Red Dirt Girl 

För några veckor sedan tittade jag på Jills Veranda där Kakan Hermansson var gäst . Kakans utvalda sång var Red Dirt Girl med EmmyLou Harris

Det är länge sedan jag blev så påverkad av en sång. Fantastiskt berättad historia förpackad i snyggt countryfodral. 

Historier värda att berätta behöver inte alltid vara utbredda på 200 sidor. 
Ibland räcker det med några rader. 
En melodi som sätter tonen. 

Jag antar att mina stora berättelser inte är samma som dina. Om du vill så hade det varit intressant att höra vilka melodiska berättelser som drabbat dig. 









torsdag 13 mars 2014

Tre dagar - tre stora berättelser (i mindre förpackning)

Dag 2. Kilkelly

När jag var 19 år var jag på en fest där en kille tog fram sin gitarr och spelade Kilkelly
Det är ett ögonblick som jag för alltid kommer att minnas.
Vilken berättelse! 

Peter Jones upphovsman till sången, hittade brev från en förfader till sönerna som emigrerat till Amerika från Irland. Dessa brev bildade blev sedan till sången Kilkelly om en far som aldrig slutade hoppas att sonen skulle återvända. 

Lyssna och njut.  

  

onsdag 12 mars 2014

Tre dagar - tre stora berättelser (i mindre förpackning)

Dag 1. Season in the Sun

När jag var 12 år åkte jag bil med min syster in till staden. På radion spelades Season in the Sun med Terry Jacks

Ögonblicket när tonerna började ljuda är för alltid kvar hos mig. 

Jag trodde blint på reportern som deklarerade att texten var skriven av en amerikansk fånge som satt på Death Row i väntan på sin avrättning.




Långt senare fick jag reda på att den som faktiskt skrivit låten är ingen mindre än Jaques Brel. Orginalet heter Le Moribond och handlar inte det minsta om en dödsdömd fånge. 

Inte desto mindre kom melodin för alltid att slå an en sträng av stor berättelse i litet format. 







tisdag 11 mars 2014

Det enkla valet -att välja liv istället för krig

Igår skrev jag en kort text om ett av krigets alla barn. Samtidigt skrev Chris på Life on Second Floor om hur lite det behövs för att vi ska kunna hjälpa en människa i nöd i krigets Syrien. Så lite som 77 kronor håller en person med basvaror under en månad. 
77 kronor! 

Låt oss sätta saker i perspektiv: 

Under 1990-talet, enligt UNICEF:
 - dog över 2 miljoner barn 
 - blev 4-5 miljoner barn handikappade.
 - blev över 12 miljoner barn hemlösa. 
 - blev över 10 miljoner barn traumatiserade. 
Till följd av krig! 


Photo cred. Zoriah

I den här statistiken är alltså inte svält, naturkatastrofer och dylikt medräknat! 
Medräknat är inte heller alla hundratusentals barn som utsätts för sexuella övergrepp som en del av krigsföringen. 
Medräknat är inte heller de 250000 barnsoldater som tvingas utkämpa krig som de aldrig har bett om.


Svält är så klart en realitet och en påföljd av krig. Utan resurser har ett lands befolkning små chanser att finna mat för dagen.  



Låt oss därför fortsätta att sätta saker i perspektiv:
- Det finns ca. en miljard människor runt om i världen som är drabbade av svår svält. 

- Det skulle krävas någonstans mellan 30 miljarder/år till 70 miljarder/ år (beroende hur man räknar och vilka källor man använder) för att sätta stopp för svälten i världen*.  

- Krigen i Afghanistan, Irak och Pakistan har enligt amerikanska Reuters kostat USA över fyrahundra miljarder dollar. 



Nu ska vi ta ner detta till den nivå där jag, och kanske du, befinner oss:

 - För 52 kronor kan du ge en kvinna i Somalia möjlighet att ha tillgång till en barnmorska till sig och sitt nyfödda barn.

- För 77 kronor kan du ge en person i Syrien mat under en hel månad. 

 - För 300 kronor kan du hjälpa ett barn att återförenas med sina föräldrar efter  krig. 



Tänk inte ens tanken att det inte spelar någon roll vad just du gör! 
Även en miljard, eller trettio miljarder, eller 400 miljarder har börjat med en krona, för att sedan gå upp till 52 kronor, och någon gång har det passerat 77 kronor och till slut har det nått över 300 kronor. 



Vi kan välja vad vi ska lägga våra resurser på. 
Oavsett vad de andra väljer så kan du alltid välja rätt!

Om länder väljer att lägga sina resurser på krig. 
Lägg dina på att hjälpa ett barn. 

Om länder väljer att satsa enorma summor pengar på rustning av försvaret.
Välj att lägga det lilla du kan avvara på en barnmorska för en kvinna i Somalia.

Om länder väljer att satsa miljarder på en invasion av ett annat land.
Välj att lägga dina resurser på att möjliggöra för ett barn att återförenas med sin familj. 

Det är så enkelt. 
Det är bara ett val. 

photo cred. Zoriah



*Självklart ska resonemang som detta tas med stor försiktighet, bara för att man ger männsikor mat för dagen innebär inte en långvarig lösning av världssvälten. Resonemanget är dock med för att belysa ett problem.




måndag 10 mars 2014

Krigets Barn

En granat skog ner på en lekplats, skadade och dödade flera barn. 

En man fick tag på en skadad flicka. 

Han sprang med flickan, i sina armar, genom staden. 

Genom ett fruset Sarajevo. 

Till sjukhuset. 

Mannen såg till att flickan togs om hand av läkare. 

Sen gick han hem till en kall lägenhet. 

När han vaknade nästa morgon var hans rock stel av den lilla flickans blod.

Mannen tog sig tillbaka till sjukhuset. 

För att försäkra sig om att flickan hade överlevt.



Hon fanns inte längre kvar.



För över tio år sedan slutade kriget i Bosnien som just denna historia råkar handla om. 
Det var bara ett krig. 
Ett barn.  


När tonerna från Nadja började ljuda över innergården på Kalmar Slott 1999 föll ett lätt regn ner från himlen.  












söndag 9 mars 2014

Andra vårdagen...

...och jag tänker spendera den utomhus ridandes mina hästar, klippandes mina buskar och sågandes mina fruktträd.

För er som av någon anledning inte kan gå ut tipsas här ett par mycket läsvärda bloggar om som jag till min glädje sprungit på genom #blogg100.


http://www.marie-louisenilsson.com/ - tänkvärda reflektioner och funderingar kring livet.


http://evaswedenmark.blogspot.se/ - om böcker, skrivande och det mesta där omkring.


http://www.sylvialidennordlund.se/ - tankar om livet, skapande och skrivande.


http://trollrike.blogspot.se/ - från lättsamma till tyngre eftertänksamvärda reflektioner.


 http://mammatillattabarn.blogg.se/ - ärligt om personlig utveckling, förändring och eget ansvar.


http://1oskrivetblad.blogspot.se/ - en feel-goodblogg signerad en av de bästa (föredetta) kollegorna man kan ha.


http://lottawannersblogg.wordpress.com/ - trevlig och tänkvärd blogg med olika inlägg som rör sig främst kring litteratur, berättelser, skrivande och skapande. 


Så, nu ska jag ut i solen! 

Trevlig läsning för er som blir kvar inne. 


Och om ni skulle få för er att istället ta upp en bok rekommenderas Haren med bärnstensögon av Edmund De Waal. En släkthistoria, och världshistoria, berättad genom japanska minifigurer så kallade netsuker. 











lördag 8 mars 2014

Berättelser i stillhet

Stora berättelser i frusna ögonblick. 




För fler fantastiska foton och bilder som innehåller en livstid av berättelser, se Faerie Magazine och dess blogg.

Photo credit Faerie Magazine




fredag 7 mars 2014

Titlar att älska


Jag älskar titlar!

Vilket självklart har lett till att vissa mindre bra böcker har införskaffats på grund av en titel. 

De bästa titlarna, som dessutom rymmer stora berättelser, är:


Det växer ett träd i Mostamägg av Britt-Karin Larsen - avskalad berättelse om livet i Finnskogarna för något sekel sedan. Fantastiskt framförd!





Det står ett rum här och väntar på dig av Ingrid Carlberg - välskriven, intressant och driven historia!





Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät av Paulo Coelho. Vackert så det förslår!






Ibland kan alltså en snygg förpackning även rymma stora berättelser. 




torsdag 6 mars 2014

De 100 mest inflytelserika verken i världshistorien?!

En lista av de 100 viktigaste böckerna i världshistorien fann David Eldstjärna för några år sedan på nätet. 

David beslöt sig för att läsa alla 100 böckerna och i dagarna sammanställer han en kortare bok om sina tankar kring dessa verk, samt eventuella gemensamma nämnare.

Det ser jag fram emot.

Den fullständiga listan finner ni på Brave New Worlds Blogg.

Om inte annat så är det en hel rad lästips för regniga, gråa dagar!



photo credit: Brenda Clarke 

onsdag 5 mars 2014

Böcker som räddar liv

Det finns böcker som bokstavligen har räddat liv. För min del är det:

Elyne Mitchell med böckerna om Windy (The Silver Brumby). Jag var elva år och min pappa hade kört ihjäl sig. 

Då behövs en parallell värld där en vit unghingst kommer galopperandes över prärien, tar över flocken, leder den till  rätt platser, finner vattenhålen och utkämpar de strider som faktiskt går att vinna. 






Jonas Gardell med Mormor gråter och andra texter "Jag gav mig själv fem år. Om jag inte mådde bättre inom fem år skulle jag få ta mitt liv." 

Jonas löfte var ett bra löfte.






Bruno K Öijer med c/o NIGHT och Giljotin.Det var Bruno och jag. 
Lika svartklädda.






Margit Sandemo med Sagan om Isfolket. För att hon, genom 47 böcker, visade på att det går att skriva böcker som man själv vill, som visar att berättelserna, liksom personer, får ta plats oavsett om de passar in eller inte.  


Bild från Sagan om Isfolket.se



När det gäller böcker som räddar liv är det helt ointressant om de får plats i svenska akademien eller inte. 

Dessa böcker gör något som är oändligt mycket viktigare.

Tänk på det nästa gång du säger att något är skräplitteratur!


Jag är säker på att flera av er liknande erfarenhet av böcker. 
Vilka är dina?




tisdag 4 mars 2014

Digitala världar - mellan saga och verklighet


Vad får ni inspiration av? För mig kan det vara allt från en fras, en sång, till en bild, en berättelse eller varför inte morgonljuset över skogen.

Som den arkeolog jag är går jag verkligen igång på miljöer och platser som bär på en lång historia. 

När en järnåldersmiljö är så snyggt återskapad som den här, då är det bara att tacka och ta emot! 

Fantastiskt arbete signerat Daniel Westergren! 


Här är en digital skapelse till. Denna gång av miljöer kring 


Se och njut. 



Berättelser och vetenskap i fantastisk förening. 







måndag 3 mars 2014

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET - TID OCH STILLESTÅND

Den 11 november 1918 väntar en man i skyttegravarna i norra Frankrike.

Den 11 november 1918 sprider sig meddelandet om fred över världen.

Mannen i skyttegraven heter Charles och innan han nås av stilleståndsbeskedet har över 800 människor dött under första världskrigets allra sista timmar.

Om Charles handlar en historia som just nu håller på att bli skriven.


Det har fått mig att tänka på tid. Tid och det avgörande i att ha denna på sin sida.

Ibland kan en minut vara det som avgör. Det som förseglar ens öde. Jag tänker på Private Henry Gunther.
Gunther var den sista soldaten som enligt officiella källor avled under första världskriget.
Kl 10.59.
En minut innan stilleståndsavtalet trädde i kraft.
En minut!
Ett liv.

Det förband som Gunther tillhörde hade blivit beodrade att inta en tysk post. Tyskarna, som visste att freden bokstavligen bara var någon minut iväg, försökte avvärja attacken. Detta misslyckades och följden blev att Gunther blev sjkuten.
Så nära men ändå så långt ifrån.

De inoficiella källorna anger att den sista att stupa i första världskriget var Thomas, en tysk som skulle meddela amerikanska trupper om stilleståndsavtalet.
Det amerikanska förbandet visste inte att freden var i antågande.
De siktade på Thomas.
Och sköt.
Kl 11.00

Folket runtom i världen vaknade upp till en strålande morgon.
Glädjebesked.
Stileståndsavtalet var signerat.
Första världskriget var över.

Skotten från "The Great War" tystnade i den elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden 1918.

För Gunther och Thomas var det för sent.
En minut innan eller en minut efter.
Liv eller död.

Tid är allt.
Tid är det som avgör.

.







söndag 2 mars 2014

GESTALTNINGENS KING

Stephen King, gestaltningens mästare, lär ha sagt om skrivande:

"- Håller storyn ihop?

- Om den håller ihop, hur får jag den att flyga?

Det jag eftersöker är resonans, nånting som ger en efterklang i läsarens tankar och hjärta efter att denna har läst ut boken och ställt tillbaka den i sin hylla."


Härav kan vi dra slutsatsen att resonans är allt. Men för att komma till det som ger genklang behövs en väldig massa övning. 


Övning, övning, och slit.

Framförallt slit.

Dock inte sagt att slit behöver vara av den negativa sorten.


Positivt, skapande, slit.



lördag 1 mars 2014

Jane Austen och jag

Passar på att anta utmaning till #blogg100 genom att starta upp en ny blogg som sedan länge funnits i bakhuvudet.

Hur startar man då upp en ny blogg på bästa sätt?

Jag har inte en aning! Men jag tänker så här; en kort presentation bör ingå. Helst ska presentationen sticka ut, i varje fall lite.

Hur ska det gå till?

Jag har inte aning! Men jag tänker så här; i går såg jag filmen "Becoming Jane" som handlar om Jane Austens (Anne Hathaway) liv, om hennes och Mr Lefroys (James McAvoy) kärlek till varandra.


Jag spenderade första hälften av filmen med att irritera mig på Anne Hathaways skådespeleri och den andra hälften med att vara fullkomligt uppslukad av den tragiska kärlekshistorien.

Behöver jag säga att när filmen var slut så hade jag ett lika stort hål i magen som Jane och Lefroy (som man bara måste älska) och en väldigt blöt näsduk. Helt tagen.

Artikeln som skulle skrivas på eftermiddagen fastnade någonstans i 1800-talets England. Jag antar att det skulle kunna påvisa att jag är en obotlig romantiker med en febless för stor, gärna historisk, kärlek.

Så där. Det blir ingen närmare presentation. Det är Jane och jag.

Fast över mig bestämmer inga farbröder eller äldre släktingar.
Vilket i sig är rätt trevligt.
Och befriande.

Hur det är med skrivandet (liknar man sig med Jane Austen bör åtminstone ett par rader finnas nedtecknade sedan tidigare)?!

Jo då, det finns några rader.
Ett par.